Kap. 4

Alla pratade, skrattade och jag dansade, jag var glad att mamma var snällare nu och det började kännas som att mamma inte skulle göra något mer och att hon kommer vara som innan hon började slå mig.

-          Lisa! – hörde ”kusin” Hugo ropa på mig

-          Ja vad är det?

-          Vi går upp alla andra killar är där uppe

-          Men vad gör ni där uppe då?

-          Vi ska kolla på en film

-          Men är det skräck?

-          Ja de handlar om spökar som vill äta upp dig!

-           ELIAS!! – skrek jag

-          Vad är det Lisa!

-          Hugo skrämmer mig!

-          Men idiot sluta! Hon är för fan liten!

-          HAHAHA! Om du hade sätt hur du blev Lisa! HAHAHAHA – skrattade  Hugo

Jag blev sur och sprang till mamma för att berätta vad han hade sagt till mig. Mamma bara sa att jag skulle sluta vara fegis och ta allt på eget hand,  fast jag även var bara 7 år. Efter de som mamma sa så tog jag min gröna nalle som jag fick som klapp av min bror när jag föddes och gick till min brors rum .

-          Haha kom du ändå lillan? – säger Hugo

-          Sluta. – sa jag och la mig i den plats som fanns bara bredvid Hugo

-          Om du vill så kan jag hålla om dig lillan – och log mot mig

-          Skulle du göra de för mig? – sa jag och viste att jag var orolig för att han ska skratta igen

-          Haha ja – så la hans sin arm runt mig.

Filmen började och så somnade jag lite, men vaknade av att jag kände nån ta på min rumpa. Jag trodde att hade drömt de bara men sen så vaknade jag och såg att det var bara jag och Hugo där. Han kollade på mig och log och bara fortsatte. Sen blev jag rädd tog min nalle och sprang till min gamle morfar

-          Hjärtat vad är de?

-          Inget är bara trött

-          Ska jag hålla om dig så du kan sova? Klockan är ändå mycket

-          Ja snälla gör de. Idag har det varit en dag som jag aldrig mer vill komma ihåg. –sa jag och grät

Gamle morfar fattade att det var jobbigt för mig att känna min mamma slå mig. Fast han viste inte hur det var egentligen. Till slut så somnade jag och gick in i min dröm värld, där jag kunde vara en prinsessa och kunna vara lycklig och inte bry mig om något annat. Plötsligt så hörde jag min gamle morfar som la mig i min säng och viskade god natt hjärtat i mitt öra. 

Kap. 3

Efter att min gamle morfar tog mig bort hemifrån så åkte vi till lekplatsen. Där kunde jag vara vem jag ville och ingen kunde säga nej till mig.

-          Gamle morfar! Titta! Jag är en prinsessa nu! – sa jag

-          Ja klart du är min lilla vattenmelons hjärta – sa gamle morfar och skrattade

Jag sprang omkring och gungade och åkte rushkanan. När jag ser vem som kommer mot mig, då blev jag rädd igen och sprang mot gamle morfar.

-          Vad är det gumman?

-          Mamma kommer.

-          Va inte rädd inget kan hända jag lovar

-          Hon kommer göra något, jag vet

Mamma kom mot oss och jag kände hur rädd jag blev. Vill bara bort och inte höra mamma säga nåt till mig så jag hoppade på min gamle morfars famn och blundade så hård jag kunde.

-          Hej – sa mamma och jag bara blundade hårdare och hårdare för att slippa se henne.

-          Hej, varför kom du hit? Du har gjort henne rädd. – hörde jag gamle morfar säga till mamma

-          Jag kom hit för att säga förlåt till dig min prinsessa. – när jag hörde de så kollade jag på mamma, men täckte snabbt mitt ansikte med mina händer och öppnade lite för att se henne

-          Men du är elak mot mig mamma – sa jag och började gråta, gamle morfar håll om mig så hård han kunde och tröstade mig

-          Gumman, förlåt för hur jag är – mamma började också gråta så jag gick ner från gamle morfars famn och kramade mamma

-          Lova mig att inte vara så mot mig igen mamma – jag torkade bort mina tårar medans jag sa de till mamma  

-          Jag lovar hjärtat, jag kommer vara som den mamma du vill ha, kanske till och med bättre – mamma håll om mig och kysste mig på pannan

-          Jag älskar att se mina två stjärnor glada – sa gamle morfar och kramade mig och mamma.

Vi gick hem och familjen var hemma, det var den 18 september och det betyder att det är Chiles nationaldag. Familjen var där precis när jag går in så hör jag rösten av min gudfar som också är min morbror

-          GUDFAR!!! – skriker jag och hoppar på hans famn

-          Hej prinsessa – han håller om mig, även om vi bor i samma hus så är jag också så mot honom, fast jag inte hade träffat honom på två dagar eftersom han hade sovit över hos sin tjej

-          Jag har saknat dig – säger jag och pussar honom på kinden

-          Det har jag med prinsessa – han tog ner mig och tog fram en paket

-          Är det till mig? – säger jag och ler

-          Klart det är! – han ger mig de och när jag öppnar de så ser jag att det är en klädning

-          Det är inte du som valde den va?

-          Hur viste du de gumman? – säger han och ler

-          För att det är inte du som väljer så fina kläder de är Felicia! – säger jag och springer mot henne

-          Hej prinsessa! – säger hon och jag viskar i hennes öra

-          Vad bra att min gudfar har dig för att du väljer alltid fina kläder – och ger henne en puss på kinden som tack

-          Haha det är sant hjärtat

Sen ser jag mina kusiner, vi är ganska många familjemedlemmar, fast just nu är jag den ända tjej bland mina kusiner, eller ja bättre sagt bland mammas kusiner eftersom jag inte har några för att den ända syskon som mamma har är min gudfar.. 

Kap. 2

Fast just nu tänker jag att allt som har hänt då, händer för något. Fast det viste inte jag då, men jag fattar det nu.

Året gick, och jag blev äldre, fast det var fortfarande i mitt hjärta, jag hade det för mig själv och bara familjen viste om det, fast inte alla.

-         Ja pojkar och flickor! Ta fram era skrivböcker och era elevböcker.

Vi alla tog fram våra böcker som vi hade i väskan, vi gick bara i 1an fast vi trodde att vi var så coola, jag är med i den gruppen som alla tjejer vill vara i, den gruppen med dem populära och för att göra de bättre för mig så var jag den som bestämmer över alla andra.

-         Lisa?

-         Ja, Elli.

-         Jag fick höra att du är den mest populära tjejen över hela skolan!

-         Fast det viste vi redan? Kom på med något nytt inställer?!

-          Förlåt då.

Jag vet. vi var för små för att börja prata om vem som var mer populär i skolan osv, fast det tyckte vi inte då.

-         Pamela och Ellinor! Får jag höra er prata igen så ringer jag era föräldrar!

-         Ja. förlåt. – sa Elinor.

Läraren log mot oss och sen så fortsätter hon prata, jag pallade inte lyssna så jag gick ut till toan och Ellinor som vanligt så följder hon efter. Utanför såg vi några av våra bästa kompisar som gick i 7an

-         Hej Lisa!

-         Tjo.

-         Vad är de?

-         Nej inget.

-         Hon har problem. – sa Ellinor

-         Tyst! Du ska fan inte säga något! – sa jag då

-         Men det är ju sant! – sa Ellinor

-         Ja med du behöver inte säga det till alla ju?

-         Förlåt.

-         Bra!

-         Men lilla gumman vad är de? – sa Kevin

-         Kommer du ihåg de jag berättade om hur mamma var mot mig förr?

-         Ja, vad är det med det?

-         Hon har börjat så igen.

-         Aj. dåligt.

-         Japp.

Skolan var slut, och som vanligt så letar jag efter min gamle morfar som ska ta mig hem.

-         Hej!

-         Hej min lilla vattenmelons hjärta, hur gick det i skolan?

-         Det gick bra

-         Ska vi dra iväg och köpa lite godis eftersom du är så duktigt!

-         Ja!

På vägen hem så börjar jag prata med honom och äter mina godis, sen var vi hemma och mamma var där. Hon skulle iväg till jobbet när som helst. Hon fixar sig lika mycket som varje dag och jag står och kollar på allt hon gör, kollar några varje rörelse som hon göt och önskar att jag var precis som henne, fast det var jag redan, eftersom det är många som säger att jag liknar henne, både utseende och beteendet.

-         Hej gumman

-         Hej mamma

-         Hur var skolan idag då?

-         Som vanligt.

Efter de sista jag sa såg mamma hur deprimerad jag var. Så hon började fråga så mycket tills det inte är sant. Precis som första början så ger hon mig en örfil så jag säger vad det är. Då börjar jag gråta ännu mer och skriker.

-         DET ÄR DE SOM ÄR PROBLEMEN! DU SLÅT MIG FÖR ATT VETA VAD SOM HÄNDER ISTÄLLET FÖR ATT FRÅGA NORMAL!

-         MEN LISA DU VILL JU INTE BERÄTTA!

-         MEN DU BEHÖVER INTE SLÅ MIG BARA FÖR DET!

-         MEN VAD SKA JAG ANNARS GÖRA SÅ DU LYSSNAR DÅ!

-         DU SKA VARA MER SOM MINA KOMPISARS MAMMA! DU BARA SKRIKER OCH SLÅR MIG! KAN INTE DU VARA SOM FÖRR!

-         HUR VAR JAG FÖRR DÅ?!

-         DU VAR LUGNARE! DU SKREK INTE PÅ MIG! DU SLÅG MIG INTE! DU VAR PRECIS SOM ELLINORS MAMMA!! MEN NU ÄR DU HELT DUM I HUVUDET!!

Efter att jag sa så till mamma så blev hon mer sur. Till slut så drog hon mig i håret och gav mig en till örfil. Hon var nära på att slå mig ännu mer om det inte hade varit för gamle morfar som gick in i rummet och såg mamma slå mig.

-         DENISE! VAD HÅLLER DU PÅ MED!

-         GÅ UT BARA! JAG FÖRSÖKER LÄRA MIN DOTTER LITE!

-         MAN LÄR INTE BARN GENOM ATT SLÅ DOM! SLUTA MED DET!!

-         SÄG INTE VAD JAG MÅSTE GÖRA!

-         DU LYSSNAR ÄNDÅ INTE!

-         GÅ BARA!

-         NEJ GAMLE MORFAR GÅ INTE!! RÄDDA MIG!!

Det var då gamle morfar räddade mitt liv för alltid, han tog mig och lyssnade inte på vad mamma sa. Han tog mig i hans famn och gick ut ur rummet med mig, även om mamma skrev så mycket för att jag skulle stanna inne i rummet med henne så lyssnade inte min gamle morfar på henne och han bara tog med mig ut till min favorit plats. Där jag kunde vara vem jag ville utan att någon skulle säga nej till mig.

så började allt..

Jag ska börja från början..

Från den jag dagen jag kommer ihåg allt..

-Lisa! Är du klar med dina läxor gumman?

-Nej mamma.. Ska fixa dom nu..

-Du ktig tjej.. Vi får se hur du är när du är äldre eftersom du bara går i förskolan just nu :)

-Men mamma.. Jag är fortfarande en stor flicka!

-Ja det är du hjärtat..

Jag följde med mamma upp till mitt rum och jag tog på mig mitt prinsess krona,

Satt mig på min fina prinsess bord och tog fram min bok.

Började kolla igenom och mamma började bädda min säng

-Mamma..?

-Mm..

-Vart är pappa... Det står att jag måste berätta om min familj..

-Du har ingen pappa..

-Men alla mina kompisar har ju pappa..

-Men du är speciell..

Jag började tänka hur det skulle bli om jag hade en pappa.. En pappa som kunde ta hand om mig..

Okej det är inte så jobbigt med en mamma som gör båda jobb.. Men ändå..

Alla mina kompisar har en pappa.. Och det vill jag också ha en pappa..

Jag har hittat massa bilder på mamma och en man.. Men jag vågar inte fråga om det är hon och pappa..

-Mamma..?

-Ja hjärtat? 

-Kommer jag kunna träffa pappa nån gång..? 

-Vi får se.. Lämna allt i Guds händer.. Han vet vad som är bäst för dig älskling.

-Men jag vill träffa pappa.. 

-Säg de till Gud, han kommer lyssna på dig och göra allt han kan för att kunna ta dig till pappa

-Men tänk så gör han inte de.. 

-Då får du vänta tills han vill älskling..

-Men jag vill träffa honom NU!! 

-LISA! SLUTA SKRIKA OCH GÖR DINA LÄXOR! 

-JAG VILL HA PAPPA! 

-LISA SLUTA SA JAG!

-NEJ!! JAG VILL HA PAPPA!!! 

-LISA! 

-JAG VILL HA MIN PAPPA! 

-LISA SLUTA! 

-NEJ!

Mamma kommer närmare mig tar min armband som jag mest älskade och drar sönder den.. Så får jag hennes knoge i mitt vänster öga.. Jag började gråta men mamma brydde sig tydligen inte.. Jag sprang till mormor, så ser hon hur mitt öga ser ut och frågar vad som har hänt, jag blev så rädd och så vågade jag inte berätta..

-         Lisa vad har hänt hjärtat?

-         Inget mormor.. Bara ramlade och slog mig i ögat

-         Gumman, jag hörde dig och mamma skrika på varandra..

-         LISA! KOM HIT NU! – hör jag mamma skrika

-         Gumman.. Har mamma gjort nåt? - Undrar mormor.

-         Nej.. Bara att jag ville veta mer om pappa.. Men mamma blev sur..

-         Dennise! Kom hit!! – mormor blev sur och ropade på mamma.

-         Ja mamma..

-         Vad är det som har hänt med Lisa? – undrar mormor

-         Inget.. Hon bara vägrar att lyssna på mig osv..

-         Så du slår henne då?

-         Jag har inte slagit henne!

-         Jag ser de på hennes öga! 

Mamma och mormor började bråka, jag blev rädd och sprang till gamle morfar..

-         Hjälp mig..

-         Vad är det gumman?

-         Mormor och mamma bråkar..

-         Varför gör dom de?

-         För att allt är mitt fel..

-         Inget är ditt fel, du är bara en underbar liten flicka

-         Nej.. mormor och mamma bråkar hela tiden på grund av mig..

-         Mormor och mamma har alltid bråkat gumman.

-         Men ändå..

-         Du är bara en liten flicka som vill bli prinsessa.

-         Ja.. men jag kommer ALDRIG bli de.. det vet jag.

-         Säg inte så, du vet inte vad som kan hända i framtiden.

-         Ja, men om jag blir prinsessa så ska du va kungen så kommer du få sitta med mig!

-         Ja, så kommer vi leva lyckliga livet ut.

-         Jaa 

Efter att prata med gamle morfar så började jag känna mig bättre till ha sa
- Gumman?

-         Ja

-         Vad är det som har hänt med ögat?

-         Inget.. jag ramlade bara

-         De ser inte ut så..

-         Jo, jag ramlade

-         Är det därför mormor och mamma bråkar?

-         Okej.. mamma råkade slå mig i ögat när jag började fråga efter pappa

-         Men ändå så behöver inte mamma slå dig för de...

-         Men hon slog mig inte.. det var bara en olycka

-         Vad är det som har hänt då?

-         Jag började fråga efter pappa men mamma blev sur på mig för de..

-         Men de var inte bra att mamma blev sur bara för de..

-         Jag vet..

-         Ska vi gå och köpa något gott istället så du glömmer de som har hänt?

-         Ja :D

Jag och gamle morfar åkte och köpte lite godis och så åkte vi till min favorit plats.. Lek platsen, då glömde jag bort allt det som hade hänt. När jag började må bättre så åkte jag och gamle morfar tillbaka hem och mamma var som ingenting hade hänt.

Presentation om bloggen..

Det här är en historia om Lisa..
Hon berättar om sitt liv sen hon kommer ihåg..
Allt som står på varje inlägg är en sann historia.. 

Hej så längre..