söndag 15 januari 2012

Kap. 3

Efter att min gamle morfar tog mig bort hemifrån så åkte vi till lekplatsen. Där kunde jag vara vem jag ville och ingen kunde säga nej till mig.
-          Gamle morfar! Titta! Jag är en prinsessa nu! – sa jag
-          Ja klart du är min lilla vattenmelons hjärta – sa gamle morfar och skrattade
Jag sprang omkring och gungade och åkte rushkanan. När jag ser vem som kommer mot mig, då blev jag rädd igen och sprang mot gamle morfar.
-          Vad är det gumman?
-          Mamma kommer.
-          Va inte rädd inget kan hända jag lovar
-          Hon kommer göra något, jag vet
Mamma kom mot oss och jag kände hur rädd jag blev. Vill bara bort och inte höra mamma säga nåt till mig så jag hoppade på min gamle morfars famn och blundade så hård jag kunde.
-          Hej – sa mamma och jag bara blundade hårdare och hårdare för att slippa se henne.
-          Hej, varför kom du hit? Du har gjort henne rädd. – hörde jag gamle morfar säga till mamma
-          Jag kom hit för att säga förlåt till dig min prinsessa. – när jag hörde de så kollade jag på mamma, men täckte snabbt mitt ansikte med mina händer och öppnade lite för att se henne
-          Men du är elak mot mig mamma – sa jag och började gråta, gamle morfar håll om mig så hård han kunde och tröstade mig
-          Gumman, förlåt för hur jag är – mamma började också gråta så jag gick ner från gamle morfars famn och kramade mamma
-          Lova mig att inte vara så mot mig igen mamma – jag torkade bort mina tårar medans jag sa de till mamma  
-          Jag lovar hjärtat, jag kommer vara som den mamma du vill ha, kanske till och med bättre – mamma håll om mig och kysste mig på pannan
-          Jag älskar att se mina två stjärnor glada – sa gamle morfar och kramade mig och mamma.
Vi gick hem och familjen var hemma, det var den 18 september och det betyder att det är Chiles nationaldag. Familjen var där precis när jag går in så hör jag rösten av min gudfar som också är min morbror
-          GUDFAR!!! – skriker jag och hoppar på hans famn
-          Hej prinsessa – han håller om mig, även om vi bor i samma hus så är jag också så mot honom, fast jag inte hade träffat honom på två dagar eftersom han hade sovit över hos sin tjej
-          Jag har saknat dig – säger jag och pussar honom på kinden
-          Det har jag med prinsessa – han tog ner mig och tog fram en paket
-          Är det till mig? – säger jag och ler
-          Klart det är! – han ger mig de och när jag öppnar de så ser jag att det är en klädning
-          Det är inte du som valde den va?
-          Hur viste du de gumman? – säger han och ler
-          För att det är inte du som väljer så fina kläder de är Felicia! – säger jag och springer mot henne
-          Hej prinsessa! – säger hon och jag viskar i hennes öra
-          Vad bra att min gudfar har dig för att du väljer alltid fina kläder – och ger henne en puss på kinden som tack
-          Haha det är sant hjärtat
Sen ser jag mina kusiner, vi är ganska många familjemedlemmar, fast just nu är jag den ända tjej bland mina kusiner, eller ja bättre sagt bland mammas kusiner eftersom jag inte har några för att den ända syskon som mamma har är min gudfar.. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar