Kap. 4

Alla pratade, skrattade och jag dansade, jag var glad att mamma var snällare nu och det började kännas som att mamma inte skulle göra något mer och att hon kommer vara som innan hon började slå mig.

-          Lisa! – hörde ”kusin” Hugo ropa på mig

-          Ja vad är det?

-          Vi går upp alla andra killar är där uppe

-          Men vad gör ni där uppe då?

-          Vi ska kolla på en film

-          Men är det skräck?

-          Ja de handlar om spökar som vill äta upp dig!

-           ELIAS!! – skrek jag

-          Vad är det Lisa!

-          Hugo skrämmer mig!

-          Men idiot sluta! Hon är för fan liten!

-          HAHAHA! Om du hade sätt hur du blev Lisa! HAHAHAHA – skrattade  Hugo

Jag blev sur och sprang till mamma för att berätta vad han hade sagt till mig. Mamma bara sa att jag skulle sluta vara fegis och ta allt på eget hand,  fast jag även var bara 7 år. Efter de som mamma sa så tog jag min gröna nalle som jag fick som klapp av min bror när jag föddes och gick till min brors rum .

-          Haha kom du ändå lillan? – säger Hugo

-          Sluta. – sa jag och la mig i den plats som fanns bara bredvid Hugo

-          Om du vill så kan jag hålla om dig lillan – och log mot mig

-          Skulle du göra de för mig? – sa jag och viste att jag var orolig för att han ska skratta igen

-          Haha ja – så la hans sin arm runt mig.

Filmen började och så somnade jag lite, men vaknade av att jag kände nån ta på min rumpa. Jag trodde att hade drömt de bara men sen så vaknade jag och såg att det var bara jag och Hugo där. Han kollade på mig och log och bara fortsatte. Sen blev jag rädd tog min nalle och sprang till min gamle morfar

-          Hjärtat vad är de?

-          Inget är bara trött

-          Ska jag hålla om dig så du kan sova? Klockan är ändå mycket

-          Ja snälla gör de. Idag har det varit en dag som jag aldrig mer vill komma ihåg. –sa jag och grät

Gamle morfar fattade att det var jobbigt för mig att känna min mamma slå mig. Fast han viste inte hur det var egentligen. Till slut så somnade jag och gick in i min dröm värld, där jag kunde vara en prinsessa och kunna vara lycklig och inte bry mig om något annat. Plötsligt så hörde jag min gamle morfar som la mig i min säng och viskade god natt hjärtat i mitt öra. 

Kap. 3

Efter att min gamle morfar tog mig bort hemifrån så åkte vi till lekplatsen. Där kunde jag vara vem jag ville och ingen kunde säga nej till mig.

-          Gamle morfar! Titta! Jag är en prinsessa nu! – sa jag

-          Ja klart du är min lilla vattenmelons hjärta – sa gamle morfar och skrattade

Jag sprang omkring och gungade och åkte rushkanan. När jag ser vem som kommer mot mig, då blev jag rädd igen och sprang mot gamle morfar.

-          Vad är det gumman?

-          Mamma kommer.

-          Va inte rädd inget kan hända jag lovar

-          Hon kommer göra något, jag vet

Mamma kom mot oss och jag kände hur rädd jag blev. Vill bara bort och inte höra mamma säga nåt till mig så jag hoppade på min gamle morfars famn och blundade så hård jag kunde.

-          Hej – sa mamma och jag bara blundade hårdare och hårdare för att slippa se henne.

-          Hej, varför kom du hit? Du har gjort henne rädd. – hörde jag gamle morfar säga till mamma

-          Jag kom hit för att säga förlåt till dig min prinsessa. – när jag hörde de så kollade jag på mamma, men täckte snabbt mitt ansikte med mina händer och öppnade lite för att se henne

-          Men du är elak mot mig mamma – sa jag och började gråta, gamle morfar håll om mig så hård han kunde och tröstade mig

-          Gumman, förlåt för hur jag är – mamma började också gråta så jag gick ner från gamle morfars famn och kramade mamma

-          Lova mig att inte vara så mot mig igen mamma – jag torkade bort mina tårar medans jag sa de till mamma  

-          Jag lovar hjärtat, jag kommer vara som den mamma du vill ha, kanske till och med bättre – mamma håll om mig och kysste mig på pannan

-          Jag älskar att se mina två stjärnor glada – sa gamle morfar och kramade mig och mamma.

Vi gick hem och familjen var hemma, det var den 18 september och det betyder att det är Chiles nationaldag. Familjen var där precis när jag går in så hör jag rösten av min gudfar som också är min morbror

-          GUDFAR!!! – skriker jag och hoppar på hans famn

-          Hej prinsessa – han håller om mig, även om vi bor i samma hus så är jag också så mot honom, fast jag inte hade träffat honom på två dagar eftersom han hade sovit över hos sin tjej

-          Jag har saknat dig – säger jag och pussar honom på kinden

-          Det har jag med prinsessa – han tog ner mig och tog fram en paket

-          Är det till mig? – säger jag och ler

-          Klart det är! – han ger mig de och när jag öppnar de så ser jag att det är en klädning

-          Det är inte du som valde den va?

-          Hur viste du de gumman? – säger han och ler

-          För att det är inte du som väljer så fina kläder de är Felicia! – säger jag och springer mot henne

-          Hej prinsessa! – säger hon och jag viskar i hennes öra

-          Vad bra att min gudfar har dig för att du väljer alltid fina kläder – och ger henne en puss på kinden som tack

-          Haha det är sant hjärtat

Sen ser jag mina kusiner, vi är ganska många familjemedlemmar, fast just nu är jag den ända tjej bland mina kusiner, eller ja bättre sagt bland mammas kusiner eftersom jag inte har några för att den ända syskon som mamma har är min gudfar..